Parodontal riskbedömning

Andel blödning vid sondering (BOP)

Blödning vid sondering (BOP) bestäms genom lätt sondering till fickans botten med en standardiserad parodontal sond.

Resultatet är dikotomt: positivt eller negativt. Det applicerade trycket bör inte överstiga 0,25N (25g).

BOP mäts på fyra ställen per tand (mesiobuckalt, mittbuckalt, distobuckalt och mittoralt). Detta görs bäst kvadrantvis, först de buckala mätningarna och därefter de orala.

BOP-värdet beräknas som antalet positiva ställen dividerat med det totala antalet ställen, multiplicerat med 100.

Antal parodontala fickor med fickdjup ≥5mm

Fyra ställen per tand sonderas skonsamt (mesiobuckalt, mittbuckalt, distobuckalt och mittlingualt). Antalet fickor på 5mm eller djupare noteras.

Vid bedömningen av patientens risk för sjukdomsprogression bedöms antalet kvarvarande fickor med ett fickdjup på ≥5 mm som den andra riskindikatorn för recidiv i riskbedömningens funktionella diagram. Skalan är linjär, med 2, 4, 6, 8, 10 och ≥12% som kritiska värden på vektorn.

Personer med upp till 4 kvarvarande fickor kan betraktas som patienter med relativt låg risk, medan patienter med fler än 8 kvarvarande fickor betraktas som personer med hög risk för recidiv.

Antal förlorade tänder

I denna riskbedömning omfattar ett komplett bett 28 tänder (visdomständer räknas inte). Visdomständer som har vandrat mesialt till de andra molarernas plats räknas som andra molarer.

Antalet förlorade tänder i bettet utan tredje molarer (28 tänder) räknas, oavsett om de har ersatts. Även denna skala är linjär, med 2, 4, 6, 8, 10 och ≥12 som kritiska värden på vektorn.

Personer med upp till 4 förlorade tänder kan betraktas som patienter i en låg riskkategori, medan patienter med fler än 8 förlorade tänder kan hänföras till en hög riskkategori.

Procentuell benförlust i förhållande till patientens ålder

Den procentuella benförlusten uppskattas utifrån röntgenbilder av de posteriora tänderna. Stället med störst förlust ger värdet för benförlusten.

Som utgångsnivå för benet räknas 1mm apikalt om emalj-cementgränsen (CEJ). Benförlusten uppskattas grovt i steg om 10%. Om periapikala röntgenbilder saknas kan bitewingbilder användas. Vid denna approximation uppskattas benförlusten till 10% per mm.

Vid bedömningen av patientens risk för sjukdomsprogression uppskattas omfattningen av den alveolära benförlusten i förhållande till patientens ålder som den fjärde riskindikatorn för recidiv i riskbedömningens funktionella diagram.

Systemiska faktorer

Den bäst underbyggda evidensen för en förändrad mottaglighet för och/eller progression av parodontal sjukdom kommer från studier av populationer med diabetes mellitus typ I och typ II (insulinberoende och icke-insulinberoende).

Man bör vara medveten om att diabetes inverkan på parodontala sjukdomar har dokumenterats hos patienter med obehandlad parodontal sjukdom, medan det hittills inte finns någon tydlig evidens för behandlade patienter. Det är dock rimligt att anta att de systemiska tillståndens inverkan även kan påverka recidiv av sjukdomen.

Vid bedömningen av patientens risk för sjukdomsprogression beaktas systemiska faktorer, om de är kända, endast som den femte riskindikatorn för recidiv i riskbedömningens funktionella diagram. I så fall markeras området med hög risk för denna vektor. Om de inte är kända eller saknas, beaktas systemiska faktorer inte i den samlade riskbedömningen.

Miljöfaktorer

Tobaksbruk, främst i form av rökning och i mindre grad som snus eller tuggtobak, påverkar mottagligheten och behandlingsresultatet hos patienter med kronisk parodontit.

Vid bedömningen av patientens risk för sjukdomsprogression måste miljöfaktorer som rökning beaktas som den sjätte riskfaktorn för progression av parodontal sjukdom i riskbedömningens funktionella diagram.

Trots att det finns få belägg för ett samband mellan cigarettrökning och sämre resultat under parodontal stödbehandling (SPT), förefaller det rimligt att placera storrökare (≥20 cigaretter/dag) i en högre riskgrupp under stödbehandlingen.

Medan icke-rökare (NS) och före detta rökare (FS: mer än 5 år sedan rökstopp) har en relativt låg risk för recidiv av parodontit, har storrökare (HS: definierat som rökning av mer än ett paket per dag) otvivelaktigt hög risk.

Feströkare (OS: <10 cigaretter per dag) och måttliga rökare (MS: 10-19 cigaretter per dag) kan anses ha måttlig risk för sjukdomsprogression.

Referens

LANG N P, TONETTI M S: Periodontal risk assessment (PRA) for patients in supportive periodontal therapy (SPT). Oral Health Prev Dent 1: 7-16 (2003).